Oroväckande?

Jag tar det för givet att barnen håller mig sällskap på wc:n om jag lämnar dörren öppen. Jag har vant mig vid att de kommer med fast jag stänger dörren. Det jag hade kunnat leva utan är att de fortfarande stormar in även om jag låst dörren mellan mig och dem. Det positiva är ju att de samarbetar och att man inte själv behöver analysera det som sker eller inte sker under själva toalettbesöket. Alltid något.

Idag tänkte jag lura dem riktigt rejält. Jag placerade ut vindruvor och russin på golvet längst bort i lekrummet, plockade fram min smyckeslåda och "råkade" lämna fram den i vardagsrummet, satte på TV:n på hög volym och flyttade ner några julgransbollar riktigt långt ner i granen.

Försiktigt, försiktigt backade jag mot wcdörren och då jag såg att de var upptagna med att se upptagna ut så att jag inte skulle märka att de märkt allt förbjudet som plötsligt var inom räckhåll smög jag smidigt in i wc:n. Låste dörren, pustade ut, satte mig ner och hörde små snabba fotsteg som närmar sig. Det bekanta ljudet av köksstolen som dras över golvet, dunset då besticklådan dras ut och tillsist gnisslandet av matkniven i låset. Klick, de är inne.

Under den tiden jag kissar (alla mammor vet att med barnen kommer också en förmåga att pinka på två röda, i alla lägen) hinner de leka tusen frågor, slå sönder ett glas,lägga på duschkranen, bli våta och starta tvättmaskinen fem gånger.

Sammanfattning: jag drar ut med att besöka toaletten i det längsta och jag hoppas för allas skull att detta beteende växer bort om några år.