måndag 23 januari 2012

Come on!

Jag skrev ju nyligen om vår toalettsituation
. Kvällar och nätter är ju heliga på den fronten, egentid på wc:n. Att pinka utan en treåring som smetar ut ögonskugga på mina knän och en ettåring som halsar klorin.

Men ikväll trampade jag på den här hunden (hamstern?) som låg på wc-golvet. Alla ni som har en liknande hemma vet vilka evighetsmaskiner de är om man en gång fått på dem. Skäller lite ( en hund måste det ju vara), går framåt, svänger, knaprar lite ( är det en hamster ändå?), går en bit igen, svänger. Den slutar aldrig, går ryckigt omkring i cirklar och har läskiga ljud.

Vilken märklig stämning det blev. Där satt jag och försökte få lite ro för en gångs skull,med en jäkla hundhamster som cirklade omkring mina fötter och sniffade och knaprade. Jag ville bara dramatiskt slänga huvudet bakåt och ropa ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT?! Men barnen sov och hundhamstern distraherade mig med sin obehagliga närvaro så jag lät bli.

Jag ger upp, avslutar, släcker lampan och stänger dörren. Då slutar den.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Man stänger av dom uppe på ryggen! Finns en knapp under "pälsen" ;)

Alexandra sa...

Den knappen fungerade i en vecka ungefär, sedan dess har hundhamstern levt sitt eget liv. Om inte Clara skulle älska den så högt som hon gör skulle den åka i roskis på två röda. :)