Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är dags att börja jogga igen idag, hurra, hurra, hurra!
Jag hade tänkt vänta till första april men nu kan jag inte hålla mig längre, jag är så sjukt taggad! Jag har varit så irriterande noggrann med bäckenbottenjumppan de senaste veckorna så nu känns det säkert att börja jogga lite försiktigt. Då snön försvinner lär jag vara den första som skuttar runt på spånbanan som går här runt knuten. Jag är alldeles till mig, jag har plockat fram springkläderna färdigt tills ikväll och funderat på att putsa skorna. En stor dag indeed.
torsdag 24 mars 2011
Kanske dags att sluta lyssna på NRJ i bilen
Iris leker i lekrummet och nynnar på en sång. Jag har inte hört henne sjunga just den förut så jag lyssnar lite närmare.
Iris: Ess, ess, ess, ess en´ em em. Ess, ess, ess, ess en´ em em.
Lite väl magstarkt för en vanig torsdagförmiddag i Larsmo.
Iris: Ess, ess, ess, ess en´ em em. Ess, ess, ess, ess en´ em em.
Lite väl magstarkt för en vanig torsdagförmiddag i Larsmo.
onsdag 23 mars 2011
Onsdag
Clara har en lite märklig morgonritual. Varje morgon 5.30, inte en minut tidigare eller en minut senare, bajsar hon ett präktigt lass. Oftast vaknar hon då och vill ha ny blöja men ibland sover hon vidare. Då får jag så himla dåligt samvete för att hon ska ligga där med blöjan till bredden full med avföring att jag helt enkelt måste väcka henne och gå ner och byta. Det var dagens onödiga vetenade, varsågoda.
Idag har vi bara varit hemma. Iris har haft fullt upp med sin apa och Clara har varit gnällig och orolig. Hon krånglade massor med maten och Iris föreslog med jämna mellanrum att vi kanske skulle sätta henne i time out-trappan en stund. Efter en lång tupplur ute i vagnen vaknade hon gladare och piggare och åt batat med god aptit. Vackert så.
Då V kom hem till jobbet skyndade jag mig till rådgivningen och plockade upp nya mätstickor och kanyler till insulinpennan och sen vidare till frissan. En studerande klippte mig och jag såg hennes förskräckelse över mitt helt absurda håravfall. Jag tänkte kläcka en kommentar i stil med att nåja, nåja lilla vän, du kommer nog också till en period i ditt liv då lite håravfall inte direkt är hela världen. Sen insåg jag att hon var flera år äldre än mig så jag lät bli.
mer än hälften av håret rök iallafall , det kändes väldigt befriande. Jag tror inte jag hat haft såhär lite hår på över 10 år. Jag hoppas att jag inte tappar allt det jag faktsikt har kvar nu. Återstår att se.
Flickorna var så gosiga ikväll att det kändes synd att behöva bädda ner dem redan kl 19. De somnade på två röda båda två, helt utslagna. Själva har vi degat i soffan (jag), jobbat med datorn( V) och ätit choklad. Imorgon ska jag packa ingör resan, jipii!
Idag har vi bara varit hemma. Iris har haft fullt upp med sin apa och Clara har varit gnällig och orolig. Hon krånglade massor med maten och Iris föreslog med jämna mellanrum att vi kanske skulle sätta henne i time out-trappan en stund. Efter en lång tupplur ute i vagnen vaknade hon gladare och piggare och åt batat med god aptit. Vackert så.
Då V kom hem till jobbet skyndade jag mig till rådgivningen och plockade upp nya mätstickor och kanyler till insulinpennan och sen vidare till frissan. En studerande klippte mig och jag såg hennes förskräckelse över mitt helt absurda håravfall. Jag tänkte kläcka en kommentar i stil med att nåja, nåja lilla vän, du kommer nog också till en period i ditt liv då lite håravfall inte direkt är hela världen. Sen insåg jag att hon var flera år äldre än mig så jag lät bli.
mer än hälften av håret rök iallafall , det kändes väldigt befriande. Jag tror inte jag hat haft såhär lite hår på över 10 år. Jag hoppas att jag inte tappar allt det jag faktsikt har kvar nu. Återstår att se.
Flickorna var så gosiga ikväll att det kändes synd att behöva bädda ner dem redan kl 19. De somnade på två röda båda två, helt utslagna. Själva har vi degat i soffan (jag), jobbat med datorn( V) och ätit choklad. Imorgon ska jag packa ingör resan, jipii!
tisdag 22 mars 2011
Because I´m worth it
Sambon överraskade mig med en weekendresa till Helsingfors nu i helgen, han bokade hotell och tåg färdigt för att det säkert skulle bli av. Nu kan vi väl alla komma överens om att jag har hittat den bästa av de bästa? Tänkte väl det.
Kl. 9.10 på fredag åker tåget från Bennäs och kl. 19 på söndagkväll återvänder jag hem. Tre dagar utan kidsen, tre dagar! Jag ska sova två hela nätter utan tuttstoppningar, blöjbyten,flaskmatningar och blodsockermätningar, äta god mat utan att räkna kolhydrater och insulinmängder och utan ungar i famnen ( tänk att SITTA en hel måltid, amazing) , ta en tupplur då det passar mig, träna då jag vill och inte då det passar barnens scehma, bada bastu fast en hel timme om jag vill. Tänk att duscha helt ensam, utan en endaste liten parvel med i badrummet. Att inte sjunga Teletabbies medans man helt frenetiskt schamponerar håret, klipper tånaglarna och rakar armhålorna samtidigt.
Jag slipper 45 picktillfällen, 30 blöjbyten, 36 flaskmatningar, 24 klädbyten och 7 i - och urplockningar i disk- och tvättmaskinen. Och jag är så värd det! Jag sliter arslet av mig både dag och natt och har 99% av ansvaret för precis allt hushållsfix här hemma. Helg betyder inte alltid helg och semester är något man bara hör sagor om i ett förhållande med en egenföretagare med många järn i elden. Det har varit en lång, tung vinter med en liten spädis och allt kring diabetesdiagnosen. Vår och sommar är högsäsong för Vs jobb så jag behöver ladda batterierna ordentligt, och det tänker jag göra. Och äta hotellfrukost! Finns det något bättre än hotellfrukost?
Men vad ska jag ta med mig då? Har jag ens en handväska om skötväskan lämnar hemma? Och vad ska jag göra på tåget sittandes i 4 timmar?
Kl. 9.10 på fredag åker tåget från Bennäs och kl. 19 på söndagkväll återvänder jag hem. Tre dagar utan kidsen, tre dagar! Jag ska sova två hela nätter utan tuttstoppningar, blöjbyten,flaskmatningar och blodsockermätningar, äta god mat utan att räkna kolhydrater och insulinmängder och utan ungar i famnen ( tänk att SITTA en hel måltid, amazing) , ta en tupplur då det passar mig, träna då jag vill och inte då det passar barnens scehma, bada bastu fast en hel timme om jag vill. Tänk att duscha helt ensam, utan en endaste liten parvel med i badrummet. Att inte sjunga Teletabbies medans man helt frenetiskt schamponerar håret, klipper tånaglarna och rakar armhålorna samtidigt.
Jag slipper 45 picktillfällen, 30 blöjbyten, 36 flaskmatningar, 24 klädbyten och 7 i - och urplockningar i disk- och tvättmaskinen. Och jag är så värd det! Jag sliter arslet av mig både dag och natt och har 99% av ansvaret för precis allt hushållsfix här hemma. Helg betyder inte alltid helg och semester är något man bara hör sagor om i ett förhållande med en egenföretagare med många järn i elden. Det har varit en lång, tung vinter med en liten spädis och allt kring diabetesdiagnosen. Vår och sommar är högsäsong för Vs jobb så jag behöver ladda batterierna ordentligt, och det tänker jag göra. Och äta hotellfrukost! Finns det något bättre än hotellfrukost?
Men vad ska jag ta med mig då? Har jag ens en handväska om skötväskan lämnar hemma? Och vad ska jag göra på tåget sittandes i 4 timmar?
fredag 18 mars 2011
Omladdning
De senaste två dagarna har varit så in i grottans tunga. Flickorna har visat sina absolut sämsta sidor, allt som bara har kunnat gå fel har absolut gjort det och jag har varit så totalt ofräsh pga av total tidsbrist eller ork att ens ställa mig i duschen en minut eller två. Då V kom hem duschade jag, sminkade mig och önskade honom lycka till.
Jag köpte en skvallertidning (först köpte jag en föräldratidning men gick tillbaka och bytte till något annat, herregud kvinna, skärpning!). Sen satte jag mig ner i lugn och ro och läste tidningen och åt god mat. Efter det strosade jag omkring en stund på stan och avslutade kvällen med ett biobesök. Det var skönt att inte tänka på något vettigt under en hel kväll och det var otroligt skönt att komma hem till ett tyst och städat hus.
Nu är batterierna laddade igen och alla är glada och nöja. Jag blev även lovad en sovmorgon imorgon som kompensation för de långa nattpass jag dragit med Clara de senaste månnätterna (varulvsvarning, big time ).
Jag köpte en skvallertidning (först köpte jag en föräldratidning men gick tillbaka och bytte till något annat, herregud kvinna, skärpning!). Sen satte jag mig ner i lugn och ro och läste tidningen och åt god mat. Efter det strosade jag omkring en stund på stan och avslutade kvällen med ett biobesök. Det var skönt att inte tänka på något vettigt under en hel kväll och det var otroligt skönt att komma hem till ett tyst och städat hus.
Nu är batterierna laddade igen och alla är glada och nöja. Jag blev även lovad en sovmorgon imorgon som kompensation för de långa nattpass jag dragit med Clara de senaste månnätterna (varulvsvarning, big time ).
torsdag 17 mars 2011
Torsdagen hittills
Iris bänkar sig vid matbordet vid lunchen och utbrister : Jeeee! Köttsoppa IGEN, åååh va mamma e dukti!" Sen slevar hon i sig tre stora portioner och tackar snällt för maten.
Förmidagens hiss:
- jag fick en fin komplimang
- Iris älskar köttsoppa, typ värdlens enklaste och behändigaste maträtt
Förmiddagens diss:
- köttsoppa, igen liksom...
Förmidagens hiss:
- jag fick en fin komplimang
- Iris älskar köttsoppa, typ värdlens enklaste och behändigaste maträtt
Förmiddagens diss:
- köttsoppa, igen liksom...
onsdag 16 mars 2011
Älskade unge
Clara har ju blivit hela fyra månader utan att jag riktigt uppmärksammat det här på bloggen så nu är det dags. En ganska nöjd och glad fröken för det mesta. Trivs bra i babysittern och lite kortare stunder i babygymmet, helst av allt hänger hon med i famnen. Svänger sig från rygg till mage åt båda hållen, tar tag i saker i babygymmet och stirrar länge och väl på sina händer.
Äter två mål potatis och morort /batat och två fruktmellanmål varje dag. Somnar kl 19 på kvällarna och äter bara en gång/natt, oftast kl 4. Vaknar pigg och glad mellan 6 och 7. Sover en kort lur inomhus på morgonen, precis 4 timmar ute i vagnen mitt på dagen och sen en liten lur igen här inne på eftermiddagen.
En rutinernas dam alltså, reagerar genast om vi lite försöker rucka på tiderna. Storasyster är stora idolen och hon kan sitta länge och se på då Iris pringer runt och busar. Hon spyr helt ofantliga och vansinniga mängder varje dag. Alla möbler är spyinpregnerade och båda barn pch föräldrar får bada / duscha varje kväll för att hållas i godtagbart skick.
Lite strategiska mått strax före 4 månadersdagen, 60 cm och 5,3 kg (jämfört med 47 cm och 2,6 kg).
Lite diabetes då
Många frågar om Iris och hennes värden och hur allt funkar nu riktigt, sådär lite efter själva pangstarten. Så för de lite emr insatta komemr lite siffror om hur det ser ut numera.
Blodsockervärden under ett dygn, här 7.3 2011 (för att vi faktiskt kommit ihåg att anteckna precis alla värden i häftet den dagen)
Den nuvarande dosen är 0,5 E / 10 gram kolhydrater (kh)
före frukost : 5,9 (10 kh - 0,5 E Novarapid)
två timmar efer frukost : 3,2 (lunch, 12 kh - inget insulin)
före mellis: 8,9 (10 kh- 0,5 E Novarapid)
två timmar efter mellis: 7,9 8 (mindre än 10 kh - inget insulin behövs)
2 E Lantus kl 16
före middag: 7,8 (mindre än 10 kh - inget insulin behövs)
två timmar efter middag, före kvällsmål : 4,1 ( mindr än 10 kh - inget insulin behövs)
två timmar efter kvällsmål : 11,6
kl 23.30 9,2
kl. 04.10 4,1 (dricker lite saft)
kl.07.03 5,4
Jag har ju inget sådär att jämföra med direkt men jag tycker vi har riktigt fint flyt just nu. Pickandet går oftast bra men vissa dagar tokvägrar hon vid så gott som varje picktillfälle. Själv upplever jag att det väldigt sällan känns jobbigt, jag har helt enkelt accepterat att jag kan inte tänka så mycket på framtiden och hur allt komem att bli. Det tar vi då det kommer, nu fokuserar jag på att få Iris värden att hållas bra och att hon ska växa och utvecklas normalt.
Lite tips åt de rätt så nyblivna diabetesföräldrar som jag vet tittar in nu som då :
- rutin, rutin, och rutin. Fixa ett schema för mat och sömn och håll stenhårt fast vid det
- har ni en viss picktillfälle som det ofta krånglas med eller som känns jobbigt för er själva? Hos oss är det första insulinpicket efter frukosten som är det tuffaste och som Iris själv tycker är jobbigast. Vi har skapat en liten rutin kring hela pickandet att hon alltid får en tuggvitamintablett före pickandet och då blir det lite enklare att få det att gå smidigt, sen är hon glad och nöjd att få smaska på vitaminen efteråt
- räkna med barnet då nålen sitter i underhudsfettet. Vi räknar högt till tio ( på olika språk vid olika tillfällen)och Iris räknar med, hon lärde sig snabbt och vet själv hur länge det är kvar av picket
- låt barnet hjälpa till med så mycket som möjligt. Iris plockar själv fram alla saker då blodsockret ska mätas , sätter i stickan i mätaren och tvätar fingret. Då vi ger insulin tar hon själv bort korkarna och håller i dem, sen lägger hon på dem tillbakas och för pennan tillbakas
- kör på maträtter som är "säkra" under hoppiga perioder. Maträtter och varor som du vet ganska exakt hur mycket kolhydrater de innehåller
- för oss fungerar det bättre att "fylla ut" en måltid med lite extra kolhydrater i form av saft , frukt eller en liten smörgås för att få antalet gram till ett högre jämnt antal och då ge lite mer insulin istället för att tänka att det bara var så lite över det längre jämna antalet att det inte riktigt räknas. Det blev lite råddigt men om Iris äter en filburk till mellanmål som innehåller 13 gram kh så får hon lite saft till så att det sammanlagt blir 20 kh och 1 E, istället för 13 kh och 0,5 E. Lite råddigt ännu, men nåja.
- låt andra människor i er närhet picka barnet nu som då. Två av mina systrar kan ge insulin och ytterligare en syster och min mamma kan kolla blodsockret. Våga låta andra (som kan både ge insuli och mäta blodsockret) sköta barnet någon gång nu som då. För mig var det jobbigt att göra det första gången men samtidigt visste jag att det var viktigt att göra det ganska snabbt för att inte bygga upp en spärr och låta det bli till en stor grej. Dessutom behöver någon känna till systemet om något skulle hända mig och min sambo
- bryt ihop om det behövs och kom tillbaka. Det är jobbigt att ha ett kroniskt sjukt barn och det är OK att tycka det. Det betyder inte att du älskar batnet mindre, det betyder bara att det kräver mer jobb och omsorg från dig. Prata med din partner! Vi säter oss ner och ser igenom värdena så gott som varje dag efter att flickorna somnat. Vi diskuterar vad jag/vi kunnat göra annorlunda och allmänt hur dagen varit diabetesmässigt
- prata med andra föräldrar med diabetes i familjen. Byt erafernheter och känn hur skönt det känns att prata med någon som vet precis vad man går igenom. En förälder till helt friska barn kommer aldrig att förstå och det kan man heller inte kräva av dem
Keep up the good work allihopa, diabetiker som diabetesförälder! Det går upp och det går ner men det går ju iallafall framåt :)
Blodsockervärden under ett dygn, här 7.3 2011 (för att vi faktiskt kommit ihåg att anteckna precis alla värden i häftet den dagen)
Den nuvarande dosen är 0,5 E / 10 gram kolhydrater (kh)
före frukost : 5,9 (10 kh - 0,5 E Novarapid)
två timmar efer frukost : 3,2 (lunch, 12 kh - inget insulin)
före mellis: 8,9 (10 kh- 0,5 E Novarapid)
två timmar efter mellis: 7,9 8 (mindre än 10 kh - inget insulin behövs)
2 E Lantus kl 16
före middag: 7,8 (mindre än 10 kh - inget insulin behövs)
två timmar efter middag, före kvällsmål : 4,1 ( mindr än 10 kh - inget insulin behövs)
två timmar efter kvällsmål : 11,6
kl 23.30 9,2
kl. 04.10 4,1 (dricker lite saft)
kl.07.03 5,4
Jag har ju inget sådär att jämföra med direkt men jag tycker vi har riktigt fint flyt just nu. Pickandet går oftast bra men vissa dagar tokvägrar hon vid så gott som varje picktillfälle. Själv upplever jag att det väldigt sällan känns jobbigt, jag har helt enkelt accepterat att jag kan inte tänka så mycket på framtiden och hur allt komem att bli. Det tar vi då det kommer, nu fokuserar jag på att få Iris värden att hållas bra och att hon ska växa och utvecklas normalt.
Lite tips åt de rätt så nyblivna diabetesföräldrar som jag vet tittar in nu som då :
- rutin, rutin, och rutin. Fixa ett schema för mat och sömn och håll stenhårt fast vid det
- har ni en viss picktillfälle som det ofta krånglas med eller som känns jobbigt för er själva? Hos oss är det första insulinpicket efter frukosten som är det tuffaste och som Iris själv tycker är jobbigast. Vi har skapat en liten rutin kring hela pickandet att hon alltid får en tuggvitamintablett före pickandet och då blir det lite enklare att få det att gå smidigt, sen är hon glad och nöjd att få smaska på vitaminen efteråt
- räkna med barnet då nålen sitter i underhudsfettet. Vi räknar högt till tio ( på olika språk vid olika tillfällen)och Iris räknar med, hon lärde sig snabbt och vet själv hur länge det är kvar av picket
- låt barnet hjälpa till med så mycket som möjligt. Iris plockar själv fram alla saker då blodsockret ska mätas , sätter i stickan i mätaren och tvätar fingret. Då vi ger insulin tar hon själv bort korkarna och håller i dem, sen lägger hon på dem tillbakas och för pennan tillbakas
- kör på maträtter som är "säkra" under hoppiga perioder. Maträtter och varor som du vet ganska exakt hur mycket kolhydrater de innehåller
- för oss fungerar det bättre att "fylla ut" en måltid med lite extra kolhydrater i form av saft , frukt eller en liten smörgås för att få antalet gram till ett högre jämnt antal och då ge lite mer insulin istället för att tänka att det bara var så lite över det längre jämna antalet att det inte riktigt räknas. Det blev lite råddigt men om Iris äter en filburk till mellanmål som innehåller 13 gram kh så får hon lite saft till så att det sammanlagt blir 20 kh och 1 E, istället för 13 kh och 0,5 E. Lite råddigt ännu, men nåja.
- låt andra människor i er närhet picka barnet nu som då. Två av mina systrar kan ge insulin och ytterligare en syster och min mamma kan kolla blodsockret. Våga låta andra (som kan både ge insuli och mäta blodsockret) sköta barnet någon gång nu som då. För mig var det jobbigt att göra det första gången men samtidigt visste jag att det var viktigt att göra det ganska snabbt för att inte bygga upp en spärr och låta det bli till en stor grej. Dessutom behöver någon känna till systemet om något skulle hända mig och min sambo
- bryt ihop om det behövs och kom tillbaka. Det är jobbigt att ha ett kroniskt sjukt barn och det är OK att tycka det. Det betyder inte att du älskar batnet mindre, det betyder bara att det kräver mer jobb och omsorg från dig. Prata med din partner! Vi säter oss ner och ser igenom värdena så gott som varje dag efter att flickorna somnat. Vi diskuterar vad jag/vi kunnat göra annorlunda och allmänt hur dagen varit diabetesmässigt
- prata med andra föräldrar med diabetes i familjen. Byt erafernheter och känn hur skönt det känns att prata med någon som vet precis vad man går igenom. En förälder till helt friska barn kommer aldrig att förstå och det kan man heller inte kräva av dem
Keep up the good work allihopa, diabetiker som diabetesförälder! Det går upp och det går ner men det går ju iallafall framåt :)
torsdag 10 mars 2011
Nypremiär
Välkomna tillbakas, nu gör vi ett nytt försök med blogspot. Jag har sparat allt som skrivits här tidigare så det är fritt fram att bläddre tillbakas.
Tänk att det är torsdag redan föresten, och att det alltså är fredag imorgon. Inte mig emot, helg är ju aldrig fel.
Jag bädadde just ner flickorna och de somnade på två röda båda två. Jag tackar högre makter för att jag orkade städa så förmiddagen så jag slipper göra det nu. Kaffemaskinen fixade en god kopp kaffe och jag hittad ett kinderägg i tvättkorgen tidiagre idag. Great success.
Tänk att det är torsdag redan föresten, och att det alltså är fredag imorgon. Inte mig emot, helg är ju aldrig fel.
Jag bädadde just ner flickorna och de somnade på två röda båda två. Jag tackar högre makter för att jag orkade städa så förmiddagen så jag slipper göra det nu. Kaffemaskinen fixade en god kopp kaffe och jag hittad ett kinderägg i tvättkorgen tidiagre idag. Great success.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)