Lite diabetes då

Många frågar om Iris och hennes värden och hur allt funkar nu riktigt, sådär lite efter själva pangstarten. Så för de lite emr insatta komemr lite siffror om hur det ser ut numera.

Blodsockervärden under ett dygn, här 7.3 2011 (för att vi faktiskt kommit ihåg att anteckna precis alla värden i häftet den dagen)

Den nuvarande dosen är 0,5 E / 10 gram kolhydrater (kh)

före frukost : 5,9 (10 kh - 0,5 E Novarapid)
två timmar efer frukost : 3,2 (lunch, 12 kh - inget insulin)
före mellis: 8,9 (10 kh- 0,5 E Novarapid)
två timmar efter mellis: 7,9 8 (mindre än 10 kh - inget insulin behövs)
2 E Lantus kl 16
före middag: 7,8 (mindre än 10 kh - inget insulin behövs)
två timmar efter middag, före kvällsmål : 4,1 ( mindr än 10 kh - inget insulin behövs)
två timmar efter kvällsmål : 11,6

kl 23.30 9,2
kl. 04.10 4,1 (dricker lite saft)
kl.07.03 5,4


Jag har ju inget sådär att jämföra med direkt men jag tycker vi har riktigt fint flyt just nu. Pickandet går oftast bra men vissa dagar tokvägrar hon vid så gott som varje picktillfälle. Själv upplever jag att det väldigt sällan känns jobbigt, jag har helt enkelt accepterat att jag kan inte tänka så mycket på framtiden och hur allt komem att bli. Det tar vi då det kommer, nu fokuserar jag på att få Iris värden att hållas bra och att hon ska växa och utvecklas normalt.

Lite tips åt de rätt så nyblivna diabetesföräldrar som jag vet tittar in nu som då :

- rutin, rutin, och rutin. Fixa ett schema för mat och sömn och håll stenhårt fast vid det

- har ni en viss picktillfälle som det ofta krånglas med eller som känns jobbigt för er själva? Hos oss är det första insulinpicket efter frukosten som är det tuffaste och som Iris själv tycker är jobbigast. Vi har skapat en liten rutin kring hela pickandet att hon alltid får en tuggvitamintablett före pickandet och då blir det lite enklare att få det att gå smidigt, sen är hon glad och nöjd att få smaska på vitaminen efteråt

- räkna med barnet då nålen sitter i underhudsfettet. Vi räknar högt till tio ( på olika språk vid olika tillfällen)och Iris räknar med, hon lärde sig snabbt och vet själv hur länge det är kvar av picket

- låt barnet hjälpa till med så mycket som möjligt. Iris plockar själv fram alla saker då blodsockret ska mätas , sätter i stickan i mätaren och tvätar fingret. Då vi ger insulin tar hon själv bort korkarna och håller i dem, sen lägger hon på dem tillbakas och för pennan tillbakas

- kör på maträtter som är "säkra" under hoppiga perioder. Maträtter och varor som du vet ganska exakt hur mycket kolhydrater de innehåller

- för oss fungerar det bättre att "fylla ut" en måltid med lite extra kolhydrater i form av saft , frukt eller en liten smörgås för att få antalet gram till ett högre jämnt antal och då ge lite mer insulin istället för att tänka att det bara var så lite över det längre jämna antalet att det inte riktigt räknas. Det blev lite råddigt men om Iris äter en filburk till mellanmål som innehåller 13 gram kh så får hon lite saft till så att det sammanlagt blir 20 kh och 1 E, istället för 13 kh och 0,5 E. Lite råddigt ännu, men nåja.

- låt andra människor i er närhet picka barnet nu som då. Två av mina systrar kan ge insulin och ytterligare en syster och min mamma kan kolla blodsockret. Våga låta andra (som kan både ge insuli och mäta blodsockret) sköta barnet någon gång nu som då. För mig var det jobbigt att göra det första gången men samtidigt visste jag att det var viktigt att göra det ganska snabbt för att inte bygga upp en spärr och låta det bli till en stor grej. Dessutom behöver någon känna till systemet om något skulle hända mig och min sambo

- bryt ihop om det behövs och kom tillbaka. Det är jobbigt att ha ett kroniskt sjukt barn och det är OK att tycka det. Det betyder inte att du älskar batnet mindre, det betyder bara att det kräver mer jobb och omsorg från dig. Prata med din partner! Vi säter oss ner och ser igenom värdena så gott som varje dag efter att flickorna somnat. Vi diskuterar vad jag/vi kunnat göra annorlunda och allmänt hur dagen varit diabetesmässigt

- prata med andra föräldrar med diabetes i familjen. Byt erafernheter och känn hur skönt det känns att prata med någon som vet precis vad man går igenom. En förälder till helt friska barn kommer aldrig att förstå och det kan man heller inte kräva av dem


Keep up the good work allihopa, diabetiker som diabetesförälder! Det går upp och det går ner men det går ju iallafall framåt :)