Because I´m worth it

Sambon överraskade mig med en weekendresa till Helsingfors nu i helgen, han bokade hotell och tåg färdigt för att det säkert skulle bli av. Nu kan vi väl alla komma överens om att jag har hittat den bästa av de bästa? Tänkte väl det.

Kl. 9.10 på fredag åker tåget från Bennäs och kl. 19 på söndagkväll återvänder jag hem. Tre dagar utan kidsen, tre dagar! Jag ska sova två hela nätter utan tuttstoppningar, blöjbyten,flaskmatningar och blodsockermätningar, äta god mat utan att räkna kolhydrater och insulinmängder och utan ungar i famnen ( tänk att SITTA en hel måltid, amazing) , ta en tupplur då det passar mig, träna då jag vill och inte då det passar barnens scehma, bada bastu fast en hel timme om jag vill. Tänk att duscha helt ensam, utan en endaste liten parvel med i badrummet. Att inte sjunga Teletabbies medans man helt frenetiskt schamponerar håret, klipper tånaglarna och rakar armhålorna samtidigt.

Jag slipper 45 picktillfällen, 30 blöjbyten, 36 flaskmatningar, 24 klädbyten och 7 i - och urplockningar i disk- och tvättmaskinen. Och jag är så värd det! Jag sliter arslet av mig både dag och natt och har 99% av ansvaret för precis allt hushållsfix här hemma. Helg betyder inte alltid helg och semester är något man bara hör sagor om i ett förhållande med en egenföretagare med många järn i elden. Det har varit en lång, tung vinter med en liten spädis och allt kring diabetesdiagnosen. Vår och sommar är högsäsong för Vs jobb så jag behöver ladda batterierna ordentligt, och det tänker jag göra. Och äta hotellfrukost! Finns det något bättre än hotellfrukost?

Men vad ska jag ta med mig då? Har jag ens en handväska om skötväskan lämnar hemma? Och vad ska jag göra på tåget sittandes i 4 timmar?