Nya tider

Nu ska bloggen lösenordsskyddas. Mest för att besökarantalet har ökat så otroligt mycket den senaste tiden och dels för att det skulle kännas tryggare att ha mer bilder på bloggen om jag visste ungefär vem och vilka som har tillgång till dem.
Lösenordet får du via mail alexandrastenman@hotmail.com eller varför inte via facebook. Har du inte tillgång till något dera hör du av dig via kommentarsfältet här så löser vi det så. Känner jag dig inte till namnet kan du ju berätta lite om dig själv och varför du läser samt/eller länka en egen blogg. Tack på förhand.

Söndag

Villaavslutningen firades inte helt överraskande här hemma. Iris somnade som vanligt kl 19 och jag och V åt en massa god mat ocg såg på film. Vi satt en stund på terassen och tittade på alla rakteter och somnade före kl 11. Det behöver inte vara så invecklat, det är väl sällskapet som är avgörande eller hur?
Jobbat har jag gjort i dagarna två men nu är jag ledig några dagar igen. Imorgon ska jag agera sjukhusbesökschaufför och försöka hitta en present åt min bättre hälft. Det var tänkt att F och lilla busJ skulle komma på besök men det får bli en annan dag.
Annars då? Iris är ljuvlig och full av liv som vanligt. Hon lär sig på mycket hela tiden. Hon kör brummandes omkring med bilar och låtsas at hon äter mat ur plastkastruller. När exakt har min dotter blivit så stor?

1 år

Grattis älskade barn på din 1-årsdag. Det har varit ett år fyllt av äventyr, utmaningar och kärlek. Många tårar men lika många skratt. Du har vuxit från den lilla sömniga korven du var för precis ett år sedan till den sprudlande och energiska lilla fröken du är idag. Du är så underbar och så älskad. Grattis på din dag skrållan.

Kosingar

Iris har haft lite bekymmer med sin flickkusin idag. Är man stor och stark måste man hjälpa de mindre...

Där ligger hon då

Hjälpa till med tutten

I munnen ska den

Nehe, ta den i handen då

Inget funkar.Hur ska vi nu göra?

Nu struntar jag i det här.

Moffas kossor är intressantare.

Onsdag

Här hos oss på Eirikasvägen rullar livet på. Vi råddar, städar, sover, leker, äter, spyr, gråter, tröstar och övar gåteknik på skakiga ben.Fastän vår dotter är hyperaktiv och väldigt..energisk lyckas vi hitta de små men ack så värdefulla lugna sekundstunderna allt oftare i vardagen. De små stunderna då stöket tar en paus och då vi bara för några andetag kan varva ner och ta det lungt. Iris kan sitta i famnen, ligga på mattan med huvudet på min mage, bara vara för ett ögonblick. Sen har man nya krafter igen och orkar med resten av dagen utan problem.
Denhär dagen fick vi sovmorgon. I 2 veckor nu har skrållan vaknat sådär hemskt tidigt, och jag som ändå har blivit en riktigt morgonmänniska har legat i sängen och gjort alla slags överenskommelser med alla slags väsen att OM jag bara får sova denna morgon, denna morgon alena... Förgäves förstås, barnet snurrat och hoppat runt som en duracellkanin i sin säng och absolut ingenting har fått henne att ens överväga att somna om. Då har vi glatt stigit upp och väntat flera timmar på att Barnkanalen ska vakna. Men imorse sov hon till 7.30, 7.30!!! Det kan man kalla vardagslyx.
Jag hade jobbdag idag så efter en makaronigryta och kladdkaka susade jag iväg till jobbet och V och Iris åkte till Kokkola. Där fick Iris syn på en liten plastkalv vid BR Toys och kärleken var total. V ringde stolt och berättade att Iris hade fått en....en...babycow. Det var ett sådan tillfälle då jag smälte helt och hållet(och helt oväntat) och fick en kärleksklump i hela kroppen, åh vad jag älskar den människan! Och vår dotter. Då jag kom hem sov dottern så gott och V likaså.
Imorgon ska vi städa och baka och sen kommer H hit på lite privateftis, vi ska promenixa och hämta honom från skolan. Iris gillar sin H-kusin otroligt mycket så det lär bli en lyckad eftermiddag. Nu ska jag äta lite kladdkaka och bara njuta av lugnet. Life is sweet.

Spring i benen

Ikväll tog Iris sina första riktiga steg och inte helt oväntat sprang hon från första början. Älskade barn.

Sömntuta

Nu är jag frisk på riktigt! Antibiotikan tröttar fortfarande men i övrigt känner jag mig levande igen. Härligt, härligt. Iris är i högsta grad levande hon också, full rulle dag ut och dag in. Snart fyller hon ett år, jag fattar det fortfarande inte! Lilla fjunbebis har blivit stor.
Barnet sov inget vidare inatt, från kl 1 var hon vaken i genomsnitt 8 ggr/timme fram till kl 05.25 då det tydligen var morgon. Det är väldigt sällan jag väcker V nattetid, han jobbar ju på dagarna så jag tycker han ska få sova men kl 4 inatt var jag supertrött och knuffade lite i V så han skulle vakna och trösta Iris. Jag knuffades och knuffades och i ren irritation slog jag armbågen i ryggen på honom då han inte vaknade. Då flyger V upp och ropar: JA MEN JA FIXAR JU TAKVINKLARNA SÅ FORT JA KAN (FULT ORD), efter det lägger han sig ner och sover vidare så gott så gott. Jag kunde ju inte annat än skratta. Sen imorse hämtar han glatt ungen ur hennes rum och säger Oh, what a good girl sleeping all night long! Då dog jag lite, man skulle vara en riktig karl och sova igenom värsta Armageddon och vakna utvilad och glad. Han har sömnens gåva vår pappa björn...
Fadern åkte till jobbet och jag och Iris sov på vardagsrumsmattan en stund tills Barnkanalen vaknade och Iris fick sitt morgonprogram. Resten av dagen storstädade vi, bara för att. En massa utelek, 40 kanelbullar och 2l rabarberdricka har vi hunnit med också. Nu sover skrållan och V och jag är kebabsugna. Men bor man på landet får man nöja sig med varma smörgåsar. men nog är det ju härligt att bo på landet ändå, vi trivs som fiskar i vatten. Åker runt från hus till hus dagarna i ända och bara njuter av att vara ute. Jag längtar med en skräckblandad förtjusning tills husbygget tar fart. Vi har massor kvar att planera men det masta har vi i huvudet. Gick omkring på "tomten" igår och mätte och klurade, det blir såååå bra och det blir bara vårat!
Nu är Iris vaken igen, Vm står på schemat ikväll igen, vad annat...

Avis? Nej men aldrig då

Just nu befinner sig morbror B och D-mannen i Berlin, jag är inte alls avundsjuk. Vi (jag) tittar på VM i soffan med varma smörgåsar och oboy. Inte illa det heller intalar jag mig själv. Iris sover, V tittar på serier och där ute är det höstkvällsvarning. I like. Nu över till Emma och höjdhoppningen.

Orsak till frånvaro

Här har mamman i huset varit sjuk, eller jag är väl sjuk ännu. En ordentlig lunginflamation, hosta, feber och allmänt illamående. Men nu är jag på bättringsvägen, äntligen! På fredag ska jag på en ny lungröntgen och efter det får jag förhoppningsvis röra på mig lite igen, nu ska jag egentligen bara sitta och ligga. Yeah right.
Iris är frisk och kry, som tur är. Energin finner inga gränser så nu på eftermiddagen ska mormor rasta henne. Själv ska jag sova en stund tror jag.
Ja, föresten, ett bröllop hann vi ju med i helgen. Min vän S och min nästan-kusin N gifte sig i lördags, det var så fint och vackert och flera tårar rullade längs kinderna i kyrkan. Vi blev lite giftassugna själva men med tanke på att Iris (med hjälp av 7 personer) hölls i kyrkbänken i ca 1,5 minut förrän hon vrålade och sprattlade som ett helt nät fiskar är det nog bäst att vi väntar ett år. Eller 17.
V och Iris spenderade alltså största delen av vigseln ute på gruset istället.
Vid festen erbjöds dock större krypytor och Iris fick ha så bråttom som hon ville. Halv 9 somnade hon i vagnen i en mörk korriodor i sin randiga pyjamas och vi fick njuta av resten av bröllopsfesten i lugn och ro. Vackert så.
Nu ska jag värma lunch och se på VM, ha de bra!


Bild tagen igår kl 07.45

Ja, vad ska man säga om idag... Iris sov prima som vanligt men väckningen var lite tidigare än vad vi är vana med nu för tiden. Då kl var 7 hade vi hunnit äta 2 frukostar, vinka av pappa björn , tvätta en maskin tvätt,leka och dammsuga. Packade Iris i bilen och åkte en sväng via jobbet och sen till Larsmo.Hon somnade i bilen hela tiden, sötis. Hon är en trogen reskamrat och har väl insett att det är lika bra att sova i bilen, fast hon egentligen inte är trött.
Resten av dagen har trögat sig fram. Iris är hyperaktiv gånger 2 och jag är slö och rastlös. Iris river hela huset och jag städar upp i sakta mak. Jag fixar länge med hennes mat och sen spottar hon ut allt. Hon tar upp blöjan på vardagsrumsmattan och kletar bajs på en soffkudde. Jag torkar upp allt bajs och hon smyger iväg till wc:n och stoppar ner händerna i wcbyttan. Vi tvättar händerna och hon sparkar ner tvålflaskan som går sönder och all tvål rinner ut under tvättmaskinen. Jag flyttar på tvättmaskinen och spolar bort det medans Iris river upp varje köksskåp och hittar ett paket flingor som hon spiller ut på samma vardagsrumsmatta hon just kletat bajs på. Hon hinner trycka i sig så många sockerfyllda flingor före jag hinner dit att hon får krafter att lägga i en ny växel. Jag ger upp och vi går ut igen. Telefonen ringer och jag springer in och hämtar den. Före jag ens svarat har Iris hittat kattbajs och trycker det i munnen och kryper ner under trappan. Där sitter hon och skrattar tills grannen kommer iklädd endast minimala kalsonger och tofflor och Iris blir livrädd och skriker för kung och fosterland och fattar inte att jag inte ryms in utan att hon måste krypa ut själv. Jag springer snabbt in och hämtar lite av de utspillda flingorna och tar dem som lockbete men Iris har redan krupit ut och över till grannens sida där hon hittat fågelmat som hon redan mumsar på. Jag ger upp och vi åker iväg på en liten cykeltur för att kanske lugna ner tempot lite. Iris lyckas få ut tutten ur tuttkedjan och slänger den i diket. Sen spyr hon på sina händer och trycker in dem under tröjan på min rygg. Jag känner hur spyorna rinner ner in i byxorna. Vi cyklar hem och Iris kastar bort sin hatt och tjuter av skratt. Jag får stanna cykeln, koppla lös Iris för att kunna plocka upp hatten utan att cykeln välter. Iris tror vi ska leka och skriker som en gris då jag mot henne vilja spänner fast henne i sitsen igen. Vi cyklar förbi en surtant som stirrar och muttrar. Iris spyr igen.
Det här var exakt 22 minuter av vår förmiddag idag. Jag älskar min busunge över allt annat men ack så skönt det var att bädda ner en mätt och torr unge i vagnen och pussa henne god förmiddagsvila. Nu ska jag fylla i en massa Kela papper (sällan) och sen röja upp röran här hemma. Pappa björn skulle sluta jobbet redan kl 17 (!!!) idag så jag ska skjutsa lillebror på träningar till Kokkola. Där ska jag andas och köpa en bröllopssjal.

Längtan

Kom höst. Kom nu.

Morgonbestyr

Nu har vi internet i vårt nya hem, halleluja. Jag firade det hela med att betala en hög räkningar. Idag är det lördag fast det känns helt klart som en söndag. Jag var ute och möhippade igår och det var allt annat än roligt att vakna kl 8 imorse. Väckningen var dock ganska gullig. Jag hörde skratt från vardagsrummet och kikade ut. Där satt Iris i läragå-vagnen iklädd en rosa solhatt och blöja,min handväska hade hon hängt runt halsen som ett halsband som hon alltid gör. Pappa björn drog runt henne i huset med ett band fastknutet i läragå-vagnen och Iris tjöt av skratt. Det slog mig verkligen vilken underbar liten familj jag har. Sen åt vi frukost hela familjen tillsammans. Iris äter alltid en smörgås hon också, en brödbit med lite smör och gurka. Det smaskar hon i sig så ordentligt. Vi har jobbat i skift idag så V tog morgonskiftet och sen till eftermiddagen åkte jag till mitt jobb.
Jag längtar allt mer till hösten, till haglöfsjackan och långa promenader.Vi firar alla våra fördelsedagar också,28 augusti blir skrållan 1, i september blir V 23 och i oktober fyller jag hela 20 år.
Nu ska det sovas, jobb imorgon 7-15. Godnatt!

Läsa

Iris gillar verkligen böcker. Hon bläddrar och bläddrar. Hittills har en kaninbok varit favoriten. Jag brukar alltid berätta om pupu på varje sida och Iris lyssnar så noga. Sen en dag såg jag henne sitta på vardagsrumsgolvet djupt koncentrerad med en bok i händerna. Hon bläddrade i den upp och ner och för varje sida sa hon PAPPA hhhmmmm PAAAPPA. Jag frågade av henne om hon läste om pupu, så visade hon boken och sken upp, PAPPAAAA. Jag smälte förstås. Älskade barn.
Nu läser vi om djuren på bondgården. Iris har en favoritsida, fårsidan. Det är kanske hennes fars irländska ursprung som ligger bakom favoriseringen men fåret är absolut bäst. Åh vilken härlig ålder hon är i nu skrållan.

Långt inlägg

Fick ett mail förra veckan som jag inte riktigt orkat tänka på förän nu. Mailet var av en anonym ung fröken som tackade mig för att jag uppmuntrar unga att skaffa barn och att jag visar att man sköter mammarollen lika bra fast man inte är 35.
För det första vill jag säga att jag inte uppmuntrar unga att skaffa barn. Att som 15,16,17-åring få dendär känslan att NU vill jag ha en bebis att gosa med är väl helt normalt men jag personligen anser att man i den åldern inte är mogen nog att ta ett sådant beslut, ett beslut som påverkar hela ens resterande liv. Jag tänker inte dra upp allt det där med slappa postgravida kroppar, sömnlösa nätter, skrik och bajsblöjor. Vilken 16-åring som helst förstår att det inte är lätt att ha en bebis, det är mer än ett heltidsjobb. Det som man kanske inte tänker på är kostnader, studier och behovet av att själv få utvecklas som individ. Varför slänga in sig själv i mammarollen utan att ens veta vem man är? Och visst finns det förhållanden som börjat i de tidiga tonåren som håller livet ut men visst finns det också många par som växer isär. Lever du i stabila förhållanden, har du en inkomst och ett tryggt kontaktnät? Med detta menar jag ju förstås inte att man ska ha hus,äktenskap, volvo och en golden retriver för att ha rätten att skaffa barn, absolut inte. Men en realistisk framtidplan, människor runt omrking som ställer upp och stöttar, mognad och minst två änglars tålamod krävs helt klart enligt mig. Man får ge upp saker, vänskaper, upplevelser och andra saker som hör ungdomen till. Man måste helt osjälviskt sätta sig själv på andra plan och bry sig om och ha ansvar för en livs levande människa. En människa som är helt och totalt beroende av dig en lång tid framåt.
Det här inlägget var absolut inte menat som ett personligt påhopp på den unga damen utan jag ville bara säga vad jag själv tycker. Jag var ju inte så fasligt ung då jag blev mamma men i yngre laget ändå. Iris är utan tvekan det bästa som har hänt mig och hon är högt älskad och det var såhär det var meningen att mitt liv skulle bli. Vi får knåpat ihop vår vardag med kompromisser, prioriteringar och tålamod.För att inte tala om familj och vänner som ställer upp då det kniper. Allt går men visst tänker jag tanken ibland hur skönt det hade varit att ha ett färdigt hus att bo i, ha en utbildning och ett fast jobb och att bara få njuta av min dotter i lugn och ro.
Nåja, nu ska jag avsluta och jag hoppas som sagt att inget tagit illa vid. Det har varit en varm (!) dag idag och lilla tokan somnade totalt utmattad kl 19. V slockande en timme senare och snart är det väl min tur också. Springer fortfarande och lånar föräldrarnas internet men imorgon borde vi förhoppningsvis kopplas upp till cybervärlden igen. Hoppas ÖT hittar sin väg till vår postlåda snart också.
Som avslutning, grattis E och J till er lille pöjk och till hemkomsten, hoppas att vi snart får hålla honom i famnen och förundras över ett nytt litet knytte. Ta hand om er! :)

Flyttlista

Iris: check

Nödvändigt ont

Usch och fy för idag,jag har spenderat dagen med att ta andra skedet till mitt körkort. Nu är det äntligen över, bortsett från mörkerkörningen då. 36 grader mätte biltermometern då det var som varmast på halkbanan, utan AC hade jag avlidit på stället. Att sen sitta ytterligare en timme i bilen för att få undervisning 2 timmar instängd i ett litet äckligt klassrum gjorde att jag nästan avled ändå. Men än lever jag så jag är glad och nöjd.
Jag kom hem preis för att hinna pussa dottern godnatt och bädda ner pappa björn i soffan framför en film. Stackarn har blivit sjuk han också och vi vet väl alla hur det är med män och förkylningar. Inget att leka med. Jag känner mig krasslig igen(antagligen pga AC:n som jobbat på högvarv hela dagen) så jag ska söka mig hemåt och påbörja en av de nylånade böckerna. Alla frågar hur vi trivs på landet och jag måste säa att vi trivs fint allihopa, men vi är ju ganska vana lantbor ändå. Iris gillar att kunna ströva fritt och ta sig in och ut genom terassdörren själv utan att bli påkörd.Imorgon borde vi få ny sand till sandlådan så då blir det riktigt kalas. Livet är skönt med en kravlande,babblande och älskad unge.

Lånar internet av mor och far

Idag har vi städat det sista i vårt gamla hem hemma på vår gata i stan,nu är vi riktiga lantisar! Iris har hunnit med en ordentlig förkylning och två tandsprickningar under flytten, hon kan dethär med timing vår fröken. Tur att vi är unga som rådgivningstanten brukar säga. Men fastän det blivit många tårar, lite sömn och mycket bortrivet hår under flytten känns det himla bra just nu. Det mesta är fädigt i vårt nya hem och vi ställer siktet på framtiden.
På tal om framtiden så ser den rätt så hektisk ut nu den närmsta tiden iallafall. I september är jag mammaledig,studerande och halvtidsjobbare. Jag är helt säker på att det kommer att gå bra så jag ser fram emot hösten. Jag ser också fram emot att Iris ska ta sina första steg, hon springer fram om hon får hålla i ett finger eller två men ännu vågar hon inte släppa taget. Babblar gör hon destomer, mamma,pappa,tack och där kan hon säga, om än inte riktigt ordenltigt. Däremellan kommer en massa olika ljud och rop. Hon är ljuvlig vår dotter, nu ska jag cykla hem och pussa henne godnatt.