Dripp, dropp

Regniga dagar kan vara så sköna för hemmamammor. Man kan vara inne utan att få dåligt samvete och man hinner med allt sådant som bara skuffas bort då vädret är fint. Idag har jag sorterat lite i garderober, skurat badrummet och torkat ur kökslådor Helt godkänt för en tisdagförmiddag. .

Tjejerna är glada och nöjda. Iris har tagit ännu ett steg i språkutveckligen och kommunicerar på ett helt annat sätt nu. Hon delar med sig av sina tankar och kommer ofta med egna åsikter fast jag inte frågar. Det är intressant att hänga med i hennes problemlösningar och jag ser verkligen hur tankarna går ett steg längre än tidigare. Blodsockrenivån har varit stadig och fin de senaste dagarna, hon äter bra och är igång mycket så det fungerar verkligen som det ska. Den senaste veckan har vi inte behövt mäta alls under natten, vilken enorm lättnad. Insulinstickandet går bättre en stund nu igen , det är skönt att inte behöva ta en kamp varje gång det ska ges.

Clara blev ett halvt år utan att vi riktigt ens kom ihåg det, stackars barn. Hon var glad ändå så det var ju bra. Hon sover hela nätter nu som då och ibland vill hon ha en flaska där vid halv 5 då V åker till jobbet. Hon har ett helt annat temperament än vad Iris hade vid samma ålder, mycket lugnare och tålmodigare. Hon kan leka en timme själv på golvet fast hon inte alls drar sig fram ännu. Hon rullar och kryper ihop som en liten mask och förflyttar sig över så gott som hela nedrevåningen på det sättet. Tuggar på lite saker, tittar på Iris och jollrar. Hon sover ute i vagnen två gånger/ dag och äter som en häst. Hon gillar dock inte förändringar utan vill helst att vi ska vara hemma och göra saker som vi vanligtvis gör.

Vi har verkligen fint flyt nu, jag känner att jag orkar bra med allt och ingenting känns riktigt jobbigt. Det känns skönt att få vara hemma i lugn och ro på dagarna och bara rå om flickorna. Då jag var hemma det första året med Iris var jag ofta rastlös och ibland kändes det som om väggarna bara kröp närmare mig där hemma. Nu förstår jag att uppskatta den här tiden, den varar inte för evigt. Istället för att tänka "hur ska jag orka flera timmar ännu" så känner jag istället att "shit, bra jobbat att jag klarade hela dagen så fint". Och varför skulle jag inte orka? Jag får sova mycket, det är glada miner här hemma på dagarna, flickorna är friska, jag har den otroliga möjligheten att göra precis vad jag vill, jag kan vara hemma 10 år till eller så kan jag börja studera eller jobba med något om jag känner för det. Jag är tacksam för den friheten och vet att den verkligen inte är något att ta förgivet.
Jag hoppas de mammor som kämpar på och har det jobbigt får se att det finns ljus i tunneln , det blir bara bättre. För fem månader sedan var vi verkligen långt nere i djupet med totalt sömnlösa nätter, skrikig spädis, amningsproblem, diabetesdiagnosen, mörkret , kylan och allt elände och jag trodde aldrig att vi skulle ta oss upp över ytan så fort igen. Vi har mycket att vara stolta över, vilket jobb vi gjort och fortfarande gör för vår familj. Hurra för det!

Hurra också för ärliga människor. Jag tappade bort min telefon i fredags och hade misstankar om att det trillat ur bilen i Bennäs någonstans. Jag har sökt överallt men inte hittat den och var på väg för att spärra kortet och köpa en ny telefon då jag gick via brevlådan. Där fanns ett brev från polisens hittegodsavdelning att min telefon fanns att hämtas. Den var ny och någon kunde lätt ha sålt den för en vacker slant men istället får jag den tillbaks. Jag och iris firade det med lite glass för hon har verkligen varit en ihärdig hjälpare i sökandet.

Nu knorrar det i babymonitorn så snart är rumban igång igen. Det är min lediga kväll ikväll så jag ska packa väskan med träningskläder och simdräkt så sticker jag iväg sen då V kommer hem. Alla föräldrar, har ni inget ledigakvällen-system så inför det genast! Alla mammor och pappor förtjänar en ledig eftermiddag och kväll/vecka att göra precis vad man vill, det är verkligen bara positivt för hela familjen. Förra veckan blev det simhall och shopping i Kokkola för min del, jag har levt länge på de timmarna.

Och så kom solen fram...

Vardag

Idag blev det ännu en heldag ensam med tjejerna, V har ett jobbprojekt med tight tidsschema så jag har hållit i alla trådar här hemma den senaste tiden. Då han är hemma så passar jag på att åka iväg och få andas lite så det blir lite hackigt, men det är bara en kort period så allt går.
Det är inga problem att ha ensamt ansvar för tjejerna och allt som rör dem men det blir lite långtråkigt att bara gå här hemma och prata om apans kakkablöjor och baka trolldeg dag ut och dag in. Idag fick jag nog och åkte med ungarna till lekhuset i Kokkola, först var vi de enda där men sen fylldes det på med andra barn och föräldrar. Det var värsta träningspasset att slarva med Clara i famnen i alla rutchbanor och labyrinter men ungarna hade roligt och det är ju det viktigaste.

Det var två trötta tjejer som somnade bums efter syskonbadet ikväll och jag passade på att städa upp och starta tvätt- och diskmaskinen direkt efter att jag bäddat ner dem så nu finns det inga måsten mer ikväll, skönt! Då V komemr hem ska vi se film och äta något smarrigt och sen blir det nog en tidig kväll för oss också. Imorgon forstätter vi att prata om apans kakkablöjor och bakar vidare med trolldegen.

Två systrar söta

Sola och bada

Förra vintern var helt ärligt den pissigaste och jobbigaste vintern på länge och mörkret i kombination med seriös sömnbrist sög verkligen musten ur oss. Nästa vinter får vi en veckas sol och bad i januari för att orka till våren igen, hurra för det! Jag fick en smärre chock då jag fyllde i 3 och 1 år i luckorna för barnen ålder, tänk att de kommer att vara så stora då. Det blir en semester helt på deras vilkor. Vi flyger från Vasa till Gran Canaria, Bahia Feliz. Där lever vi loppan en vecka med all inclusive, bamseklubb, kvällprogram med cyklande papergojor och massor med bad. Och vad vi ska njuta, helt ofattbart. Nu känns det verkligen lite lättare sen då det blir höst och mörkret komemr smygandes igen.