Öppet dagis

Japp, idag har Iris och jag varit till det öppna dagiset. Det gick bra, Iris brottades med stora pojkar och var glad åt alla nya leksaker. Vackert så. Promenerade hem utsvulten och svettig och då jag setg in genom dörren kom jag ihåg att mjölkpulvret var slut. Suck och stön. Åt lite knackorv och gick tillbaka in till stan.
Iris har varit otålig och gnällig hela eftermiddagen, jag tror det är en ny tandkris pågång. Att leka på golvet var ett big no no från hennes sida, istället har hon vrålat dinosaurievrål och klättrat överallt. I köksskåp, på spiskanten, vedlådan, bokhyllan, vagnen, dammsugaren, tvättkorgen, you name it. Den enda gången hon var riktigt nöjd var då hon klättrat upp i lära-gå vagnen, ställt sig på knä i den och på något sätt lyckats lägga sig i den. Där kunde hon tänka sig att leka en stund, men ve och fasa om mamma kom för att lyfta bort henne. Hon är så underbar hela Irishjärtat, hon är så envis och så bestämd för att vara så liten. Jag blir lika stolt varje gång jag ser henne böka och kämpa och korva sig fram överallt tills hon lyckas. Hon är en riktig fighter av blåmärkena på benen att döma. Nu sover hon efter mycket skutt och skak med vagnen. Jag lyckades förstås låsa ut mig men som tur hade jag vädrat Iris rum alldeles nyligen utan att ha stängt det ordentligt så med hjälp av en skottkärra slapp jag in. Tur att ingen av grannarna var hemma, och det stod ju ingenting om fönsterklättrande i sårvårdspappret jag fick från sjukhuset...


Iris leker i vagnen istället för med den