Mission impossible?

Idag skulle jag och Irishjärtat egentligen ha haf mammabarn-jumpa men vi var inte alls på något jumpa humör. Istället åkte vi till Lepplax, där tupplurade vi båda två och tittade på syster 2´s vind. Ikväll har vi varit till stan, Iris fick jätte fina byxor och en body. Hon har växt ur så gott som alla 62:or nu så vi får fylla på garderoben lite för att inte behöva tvätta flera maskiner om dan. Den nya vagnen följde givetvis med på vår lilla stadsrunda och jag måste bara säa en gång till hur behändig den är. Bästa köpet hittills i år!
Vi har också gjort om vårt gästrum till Iris eget rum ikväll, så nu får våra gäster sova i vardagsrummet istället, eller så skickar vi dém till syster 2´s nya vind.:) I samband med flytten har vi också enats om att nu är det dags att lämna bort Iris nattmat. Hon är absolut inte hungrig mera på nätterna utan vill mest äta för sällskapets skull. Dessutom behöver vi inte oroa oss för att hon ska kvävas eller så för hon kan ju stå på huvudet fast om hon rikitgt vill. Det enda problemet nudå är att vår lilla dotter är den envisaste individen på denna sidan ekvatorn. Jag och V har peppat varandra och är nu helt överens om att vi INTE ska ge henne flaska fast hon blir arg. Hon skriker ju inte av hunger eller ledsamhet på nätterna utan hon skriker helt enkelt argt och bestämt för att hennes korkade föräldrar inte gör som hon vill. Så, wish us luck!