Pust, är klockan redan 9? Dagarna går alldeles för snabbt! Vi har hunnit med en hel del även idag. Lämnade in ännu en bunt papper till Kela, hämtade vår nya kamera och fick fint besök. Iris gillar sin nygamla kompis skarpt och de leker så snällt tillsammans. Lite gräl och tårar blir det naturligtvis men det hör väl till. Vi ick till parken och lekte i sandlådan en stund men det blev värsta sandstormen där av all blåst. En liten trip till kokkola blev det för mor i huset ikväll, en uppskattad sådan. Nya capribyxor ( eller pikatshu-byxor som V trodde att det hette :) ) , en fin t-skjorta till Iris och tvättpulver hade jag med mig hem, fancy.
Jag funderade lite idag på hur konstigt dethär med att bli mamma egentligen är, socialt sett iallafall. Man börjar umgås med massor av nya människor som man nog aldrig annars skulle bjuda hem t.ex. Och de "gamla" vännerna lyser med sin frånvaro, det är ju lite förståeligt iallafall för man får ju helt klart betydligt mindre gemensamt med dem helt plötsligt. Men ändå, ibland känns det bara så ensamt, man känner sig lite utanför. Visst är det jätte roligt med alla nya bekantskaper som förstår varför det ibland kan ta ett dygn förän man hinner svara på ett sms och som förstår varför man inte hunnit tvätta håret på allt för länge, att man luktar lite konstigt och att man har svårt att prata i sammanhängande meningar ibland , det är super. Men sen kommer de gånger som det skulle vara så skönt att få lämna mammarollen hemma ett par timmar och bara ha det trevligt med sina gamla vänner. Then again så kommer jag aldrig mer bli den person jag en gång var, jag är så mycket mer nu. Jag har så mycket mer nu. Så jag får väl fortsätta att sitta på golvet vart jag än far, alltid komma ihåg att ha med mig skötväskan och alltid få berätta om allt roligt min dotter har gjort utan att någon suckar. Lika barn leka bäst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar