Det är dags för Clara att få sova i eget rum, hon sover som en stock hela nätterna men jag stör mycket av hennes snarkningar och små rörelser nu som då. Det innebär en del plock och ommöblering men det är det absolut värt. Hurra för god nattssömn!
Flickorna firar påsk sådär lagom mycket. Clara har fått sina första två tänder och Iris är glad att pappa är långledig. Där ute har vi numera både sandlåda och hoppmatta så vår förstfödda spenderar inte så mycket tid här inne. Hon är alldeles genomsvettig och smutsig varje kväll och efter ett bad somnar hon bums i sin nya säng. Jag hade liksom väntat mig att det skulle bli lite knepigt att byta till en större säng åt henne men det gick verkligen helt smärtfritt, även dagsvilorna går bra. Det var nog rätt att vänta såhär länge, hon var riktigt redo. Stolt är hon också, men all rätt.
V och Iris är hos svärmor och spikar lister och ser på kattungar och jag och Clara var ut på en länk i vårsolen. Det blev inte många kilometer men jag tänker skynda långsamt och låta kroppen komma igånng igen i lagom takt. Det kändes skönt att solen värme i ansiktet, våren är ju verkligen här nu. Jag tänker ge mig själv en medalj för att jag överlevde den här vintern som varit med förståndet i behåll, det om något är en prestation som heter duga.
1 kommentar:
Du är absolut värd en stor medalj! Det är sannerligen en prestation att ha förståndet i behåll efter denna vinter. Hurra, hurra!
Skicka en kommentar