Jag tycker det är viktigt att vi som familj kan samarbeta och att barnen lär sig att anpassa sig till de vardagliga situationer alla föräldrar ställs inför. Alla måste handla, alla måste göra bankärenden, alla måste sitta där i evighetskön vid Kela ibland. Ni fattar. För mig skulle det vara väldigt jobbigt att alltid planera runt de här sakerna, fixa barnvakt eller spara alla måsten till min egna lediga tid. Flickorna hänger med överallt och det går hur bra som helst. Det är inte alltid så smidigt och ibland måste jag köra ett inre mantra för att orka skarva nerverna gång på gång. Men så händer det, allt flyter på och barnen gör succé på Nordea. Sen plötsligt kan man handla en timme på Prisma utan gnäll, skrik eller tjat om glass.
Iris har lärt sig att underhålla sig själv med det lilla som finns till hands och får hon tråkigt pratar vi om olika saker. Clara sitter i famnen och pillar på saker i skötväskan. Och jag är så stolt över mina små och över mig själv som tar det där steget tillbaka och andas. Låter dem få lära sig helt enkelt. Igår fick de tolv guldstjärnor i väntrummet vid HVC där de uppförde sig fint i två timmar tills pappa kunde plocka upp dem. Idag var Iris duktig och lekte, klättrade och rutchade snällt medans Clara jumpade med sin tant. Hon fick beröm av tanten och var sen stolt som tuppen hela vägen hem. Då får man ju verkligen lön för mödan.
Då vi kom hem slevade jag upp köttsoppa åt barnen och värmde en annan köttbit åt mig själv.
- Vad ska du äta då mamma?
- jag ska äta köttet från igår, lite sallad och morötterna som vi kokade i morse.
- Ja, du tycker ju om kött du. Ungt kött. (ugnskött)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar