Du skrev att du hade något spännande projekt på gång för en tid sen..vill du berätta mera? Handlar det månne om bokskrivande, om att bli mamma till ett diabetesbarn?
Japp, visst är det så. Jag har skrivit en barnbok som ska skickas till olika förlag nästa vecka. Jag jobbar också på en bok om det första året som förälder till ett så pikulitet diabetesbarn. Det går ganska långsamt framåt, dels pga tidsbrist men också för att det är så mycket som ska bearbetas för varje skrivet stycke.
Idén om att skriva en bok föddes väldigt tidigt, men sen mesade jag ur. Jag tänkte bara på hur mycket jobb det skulle bli, att jag knappast kulle hitta någon som skulle ge ut den och kunde inte riktigt tro att någon faktiskt skulle köpa den sen om den mot förmodan blev utgiven.
Sen tänkte jag hur mesigt det var, jag är ju ingen mes. Så jag satte mig ner och började skriva. Efter att jag skrivit ett par tusen ord så raderade jag det och skrev om allting. Det kommer till ett stycke nu som då, ett kapitel här och där. Men skriva det kan jag, och det vet jag. Jag försöker föreställa mig hur det känns den dagen då jag är "färdig", skickar in mitt manus och då jag faktiskt får ett positivt svar om boken. För jag ska se till att andra kan läsa den, på ett eller annat sätt. Jag är verkligen ingen mes, jag vågar.
Trivs ni bra i larsmo ? var bodde ni förrut ?
Vi trivs nog bra. Vi hade inga som helst kontakter hit då vi flyttade, det var lite av ett spontanbeslut för att undvika att falla in i ett mönster som vi inte ville vara i ännu. Vi bodde först i Jakobstad i Vestersundsby, sen flyttade vi till Baggholmen i Jakobstad före Iris föddes. Efter att ha bott där ett år flyttade vi till min hemby Lepplax och sen flyttade vi hit till Larsmo. Nu har vi bott här i nästan två år och det börjar bli aktuellt att sälja huset. Vi är rastlösa själar som trivs med ombyte och nya miljöer.
kan du berätta lite mer om Clara? Skillnaden mellan Iris och Clara? Deras förhållande till varandra?
Clara är helt sin egen. Hon är så ljuvlig och gosig, alltid glad och alltid med ett finurligt uttryck i ansiktet. Som bebis var hon ganska missnöjd och skrikig och hon sov väldigt dåligt mellan 3 och 6-7 månader. Nu sover hon hela nätter, äter allt, hänger med i tempot här hemma och trivs med tillavron. Hon gillar att plocka saker fram och tillbaka och leker gärna med strumpor och bilar. Hon har precis börjat gå men klättrar nästan inte alls. Hon är en glad och go liten lillasyster helt enkelt.
Iris hade mycket mer temperament i samma ålder, hon har alltid varit väldigt driven och frustrationen har snabbt bubblat upp om det inte genast gått som hon tänkt sig. Iris var mer motoriskt utvecklad vid ett år.
De är verkligen systrar till 100%. De vill vara nära varandra även om de oftast stör sig ganska mycket av varandra. Det blir en del knip, slag och klös från båda sidorna men de är snabbt kompisar igen. De har börjat leka tillsammans och storasyster engagerar lillasyster i lekarna. Det första Iris säger på morgonen är "var är Clara?" och det första Clara säger är " Heeej ijish?daddy?"
4 kommentarer:
Vad roligt att du också är inne på barnbok. Jag har alltid haft intresse för barnböcker, eller att skriva sagor och sånt. När adrian blev en bokmal blev intresset större, jag började klotta ner mina sagor åt honom och fnderade lite på en bok. Sen när jag blev gravid så kom jag ur tankarna, men nu har de börjat dyka upp igen. Barnböcker är ju så simpla, men ack så svåra. Jagär mest intresserad av de med en mening per sida, men nästan då att de som är mest kluriga. Är det så att du har både text och bild som du skickar in eller bara texten? Lycka till, de kommer gå fint :)
Men hur tror du att barnen upplever flyttarna, skulle de inte kanske ha det bäst att stadga sig. Få ett hem och vänner runt om sig? flyttade du också mycket som barn?
Sara: Iris var 11 månader då vi flyttade första gången med henne och 1,5 år då vi flyttade andra gången. Hon reagerade inte alls på någondera.
Vi flyttar nu före de blir så stora att de ska börja förskola och skola, efter det vill vi nog hållas på samma ställe så att de kan knyta band och bygga upp relationer. Nu då jag ändå är hemma med dem och V kan jobba lite var som helst så tänker vi passa på att röra på oss lite. Det är ju inga långa sträckor vi flyttar så vi håller ju kontakten med kusiner och mor- och farföräldrar ändå.
Jag själv har inte flyttat men barnens pappa har bott i 9 länder under hans uppväxt.
Annika: Jag har nog aldrig tänkt tanken att skriva just en barnbok tidigare. Jag ville läsa en rolig och glad bok om diabetes åt Iris men jag hittade ingen sådan. Så då skrev jag en. Men det är bara att göra det, så är det gjort :)
Skicka en kommentar